"Emma"  Cheer's Black Berry
Född 27/11-94 -- 5/7-07

Emma blev 12,5 år 

Emma var glad och dansade i det sista.
I väntrummet på Blå Stjärnan dansade Emma och jag,
  Emma steppade såsom jag lärt henne.
"Var glad" säjer jag till Husse, medan tårarna rinner.
"Var glad att vi fick ha Emma så länge hos oss".

Denna snälla lugna "klapphund!"
(Barn i Barrevik kallade henne för klapphund,
för man kunde klappa henne utan risk!)

Emma var tapper, ville vara med på Sagas och våra upptåg,
men Emmas kropp ville inte längre.
Så nu var det svåra beslutet fattat!
Emma somnade lugnt in och vilar nu i vår trädgård
bredvid Julia.

Emma du var speciell, du var min första riktiga hund!
Du var en filosof, funderade först
innan du gjorde något.

Du älskade människor Emma, du var en äkta Golden!
Älskade särskilt barn och andra hundar.
Då ville du alltid leka och busa.
När Julia kom, blev du mamma till henne.
Bevakade, fostrade och lekte....
Ni blev ett radarpar......

Ibland smög du dig upp i våra sängar om natten
du ville så gärna ligga mellan oss.
 Favoritplatsen ute, var din fäll på altanen under tak.
Där fanns det skugga och lä för vinden.

De sista åren var du tvungen att ta det lite lugnare,
då du hade ont i dina leder.
och sista halvåret fick du lära känna valpen Saga,
då levde du upp, det hände roliga saker igen.

Men det blev precis som hos Julia, en tumör som ändade ditt liv.
Sov i ro min älskade Emma, vi ses i nästa liv!

Emma du fattas oss, du kommer alltid att finns i våra hjärtan!

"Julia" Cheer's Dabble
Född 18/2-97 --  10/8-06

Julia, vad vi saknar dig, du finns i våra hjärtan!
Julia ligger begravd här i Ellekärr.
Julia blev 9,5 år.

Julia du var en underbar vän att leva tillsammans med.
Alltid lika glad, lite småbusig, redo för nya upptåg!
Snäll och lekfull, en trofast vän i allt!
Julia du fanns alltid där jag befann mig.
Alltid låg du vid mina fötter vid köksbordet,
 i min säng eller nedanför, väntande utanför duschen.

Julia du var alltid med mig i trädgården var jag än gick.
Du låg alltid i skuggan av den stora Forsythiabusken som
 står framför växthuset, när jag planterade om krukor på våren.
Eller så låg du vid de höga Enbuskarna vid köksaltanen,
då jag drack mitt morgonkaffe. Alltid vid samma plats Julia!

Aldrig mer ska du behöva darra av skräck
 inför ljudet av påsk och nyårssmällare.
Aldrig mer ska du vara rädd när åskan går.

Ingen av våra hundar ger oss nu ett skall,
eller visar att någon kommer.
Det blev plötsligt så tyst!
För du vet Julia, Emma är gammal och hör inte så bra längre.
Och att Emma saknar dig jätte mycket, det vet du!
 Min älskade Julia sov i ro, vi ses i nästa liv!

Foto: Emma Backman